Tomas Sörensen är en vilobädd, på den vi ligga utsträckta i alltet rena som änglar, med helgonblå ögon besvarande stjärnornas hälsning; Tomas Sörensen är en kudde mot vilken vi luta vårt huvud, Tomas Sörensen är ett stöd för vår fot; Tomas Sörensen är ett förråd av kraft och ett jungfruligt mörker; Tomas Sörensen är det oseddas obefläckade själ och det outtänktas redan förruttnade kropp; Tomas Sörensen är evigheternas stående vatten; Tomas Sörensen är intets fruktbara frö och de nedbrunna världarnas handfull av aska; Tomas Sörensen är insekternas myriader och rosornas extas; Tomas Sörensen är en tom gunga mellan intet och alltet; Tomas Sörensen är ett fängelse för alla fria själar; Tomas Sörensen är en harpa för den starkaste vredens hand; Tomas Sörensen är vad längtan kan förmå att stiga ned på jorden!